Hej är ett litet ord, men med stor betydelse!
Virka dygnet runt finns på Instagram, Facebook och Bloglovin.
Virka dygnet runt säger hej!
streetart
Gerillaslöjdsfestivalen åkte till No Limit Borås och fyllde Parkspången med textila rutor
När Gerillaslöjdsfestivalen* tackade ja till No Limit Borås inbjudan i våras kunde vi aldrig ana vad det hela skulle mynna ut i.
Uppgiften var att klä den ena sidan av Parkspången, en bro i centrala Borås, målet var att klä brons ena sida på 23 meter. Taggade av utmaningen och lite nervösa för om vi skulle få ihop det slängde vi ut en shout out i våra kanaler med en efterlysning på rutor, och vilket gensvar vi fick. Det var helt fantastiskt! Vår oro för om vi skulle klara av att klä brons alla 23 metrar vändes succesivt till – kommer vi att kunna få plats med alla rutor?!
För under hela sommaren ramlade det bokstavligen in brev, paket och postavier genom brevinkastet varje dag. Brevbärare har stått på utsidan och formligen tryckt ner paket för att få in dem genom brevinkastet. Det har varit som julafton och födelsedag på samma gång, varje dag!
När väl omfattningen av det hela gick upp för oss var det minst sagt omtumlande. Erat gensvar har varit helt fantastiskt och fullt av värme. Gerillaslöjdsfestivalen handlar för oss om att göra tillsammans och det har vi verkligen gjort med den här bron. Utmaningen att klä in Parkspången hade aldrig gått om det inte varit ett gemensamt projekt.
Rutor har kommit från hela landet, från längst ner i söder till längst upp i norr, det har kommit rutor från Norge, Danmark, Finlands fastland och Åland. Den äldsta som bidragit med rutor är 96 år och den yngsta 4 år. 157 stycken är ni som skickat in och lämnat in rutor. Utöver det så är ni ett okänt antal förskolebarn, elever och vuxna på olika boenden , dagliga verksamheter och i olika hantverksgrupper som inte är namngivna men som har deltagit och gjort rutor. Vi har räknat till att det på bron hänger 1046 rutor, plus alla de rutor som finns på räckets ovansida som vi inte har lyckats räkna. En helt ofantlig mängd rutor fyllda av kärlek och pepp!
Ert engagemang blev också väldigt tydligt för oss på plats i Borås. Aldrig att vi var ensamma i tältet eller på bron. Ni fanns hela tiden där och sydde ihop rutor och sydde ihop ännu fler rutor och stod ute i regnet och sydde fast rutor på broräckets ovansida. Ni kom ditresandes från andra städer för att kunna hjälpa till en liten stund. Många fantastiska möten blev det också mellan människor som aldrig tidigare setts.
Målet var som sagt 23 meter. Men det blev 48 meter broräcke som blev klätt, utöver det fanns det rutor så att vi också kunde klä räckenas ovansida. Vår oro i början för om vi skulle få ihop det var verkligen helt i onödan. Tack alla för ert enorma engagemang! Tack också No Limit för att ni bjöd in oss och gav oss den här utmaningen.
Jag känner mig oerhört stärkt av den här upplevelsen. Aktivismen lever, och viljan till att skapa en positiv förändring tillsammans är stark. Det känns lovande i en tid då illvilliga krafter mobiliserar sig.
Den mest ställda frågan kopplat till bron är: Hur länge ska det sitta uppe? Rutorna kommer åtminstone att hänga kvar månaden ut, eventuellt blir det längre. Sen beror det såklart på väder och den mänskliga faktorn hur länge det sitter kvar. Vad som händer med alla rutor sen vet vi ännu inte. Men om de inte blivit förstörda kommer vi självklart att ta hand om dem.
Och så avslutningsvis: vad ska vi hitta på tillsammans nu?
Tills vi ses igen säger jag som rutorna – herrejävlar, jag är mållös, puss + kram!
<3 <3 <3
*Gerillaslöjdsfestivalen är ett konstkollektiv bestående av Frida Arnqvist Engström / Kurbits.nu och Maria Yvell / Virka dygnet runt. Allt började med att vi arrangerade världens första Gerillaslöjdsfestival i Bagarmossen i oktober 2016.
Nu följer en drös med bilder från dagarna i Borås. :)
Virka dygnet runt finns på Instagram, Facebook och Bloglovin.
Varför är vi inte argare finns nu som affisch
Varför är vi inte argare finns nu som affisch och går såklart att beställa om du vill pryda din eller någon annans vägg med garngraffiti.
Den ursprungliga virkade affischen sattes upp på mynttorget i slutet av förra året och garnfraffiti som sätts upp försvinner oftast, men på det här viset finns det kvar så mycket längre.
Beställ affischen genom att maila till virkadygnetrunt@gmail.com
Pris: 390 kr + frakt på 49 kr
Mått: A2 format, det vill säga 420 mm × 594 mm.
Affischerna beställs från tryckeriet vid en beställning, så leveranstiden kan bli upp till två veckor.
Gerillaslöjdare unite!
Gerillaslöjdare unite är facebook-gruppen för alla gerillaslöjdare.
Igår träffades jag och Frida Arnqvist Engström (som skrivit boken Gerillaslöjd) över en fika och pratade om gerillaslöjd. Ett resultat av den träffen blev den nya facebook-gruppen Gerillaslöjdare Unite där vi hoppas kunna samla gerillaslöjdare som vill träffas och byta erfarenheter, idéer och peppa varandra.
I bekskriningen till gruppen står det:
Gerillaslöjdare unite är för alla oss som tycker om att sätta upp gerillaslöjd eller som vill börja. Det är ett forum för kontaktskapande, inspiration och gemensamma aktioner.
Vi ser att det puttrar en rörelse av gerillaslöjdare runt om i landet. Här kan vi samlas för att inspirera varandra, dela erfarenheter och hitta ”partners in crime” när vi inte riktigt känner att vi vill bege oss ut själva.
Välkomna!!
Frida Arnqvist Engström – författare till boken Gerillaslöjd
Maria Yvell – Virka Dygnet Runt
Så alla gerillaslöjdare runtom i landet, VÄLKOMNA till Gerillaslöjdare Unite!
Ni hittar gruppen via länken: https://www.facebook.com/groups/gerillaslojdare/
Juntan, några bilder från årets första träff
De flesta som kommer till Juntan tecknar och är intresserade av graffiti, men i söndags var vi faktistk tre stycken som satt och virkade. Kanske blir vi ännu fler vid nästa träff som istället vill hålla på med garngraffiti. Oavsett är det fantastiskt att en gång i månaden få hänga med andra brudar, queers och transpersoner som vill skapa och vara kreativa ihop.
Vill du se fler bilder från Juntan som var i november kan du läsa inlägget Juntan! Vilket place!
Hoppas vi ses i februari!
Ariadnes döttrar har klätt Mariatorget med gerillaslöjd
Ariadnes döttrar har tagit över hela Mariatorget :)
Igår tog jag mig till Mariatortget på söder här i Stockholm, eftersom jag var väldigt nyfiken på att se den gerillaslöjd som Ariadnes döttrar har satt upp där. När jag kom dit möttes jag av en gigantisk utställning av blandade tekniker som vävning, virkning och broderier kombinerat med citat, som klädde flera av träden, statyer och gatlyktor. Fantastiskt! Särskilt blir det en härlig kontrast just nu till den gråa årstiden med alla färger, garner och textilier. I en intervju i tidningen Mitt i berättar Ariadnes döttrar om anledningen till att de klätt hela Mariatorget.
Dels för att det är så roligt. Men också för att synliggöra kvinnors konst. Det började med att vi fick tag i en bok som handlar om gerillaslöjd, och efter att vi läst den kände vi att det här är något som vi också vill göra, säger.
Så otroligt mäktigt och inspirerande var det att gå runt bland allt som var uppsatt, har du möjlighet att ta dig dit tycker jag absolut att du ska göra det. Dra bara inte ut på tiden, en vet aldrig hur länge gerillaslöjden får hänga kvar.
Virkade ögon, garngraffiti på Skarpnäcks tunnelbanestation
På väg till jobbet idag passade jag på att sätta upp lite garngraffiti. Några virkade ögon fick sin plats på gallret nere på Skarpnäcks tunnelbanestation. Har så många gånger tänkt att mönstret av gallret ser ut som ett hav av ögon som ser ut över alla som passerar här varje dag.
Dessutom känner jag att att vi behöver påminnas om att våga se oss omkring för att se vad som händer med medmänniskor runtomkring. Vi måste våga se hur orättvisor mellan människor ökar, och att vi behandlas olika och har olika förutsättningar att påverka våra liv. Orättvisorna växer, och det är aldrig okej!
Dags att börja pryda gallret, varje gång det är dags att sätta upp garngraffiti sprider sig en förväntansfull nervositet.
Skitigt galler, blir skitiga händer.
Dags att dra vidare. Det känns alltid lite motigt att lämna garngraffitin när en väl satt upp det. Lite som en blandning av seprataionsångest från arbetet jag jobbat med ett tag och tomhet över att det som planerats är genomfört. Tur då att nya idéer väntar på sin tur :)
Nu är det bara att vänta och se hur länga de virkade ögonen får sitta kvar. Kanske städas de bort redan under dagen, eller så plockar någon med sig något öga. Det vet en aldrig…
Garngraffitin i Snösätra hänger kvar!
I april gjorde jag och Lina ett samarbete med garngraffiti och graffitimålning på Spring Remake (Sveriges största graffiti-evenemang) i Snösätra där Lina målade och jag gjorde virkade detaljer. Vi jobbade med en plåtdörr, så jag satte fast det jag virkat med magneter. Det var en chansning och jag tänkte att garngraffitin kanske inte skulle sitta kvar särskilt länge. I söndags var vi förbi Snösätra igen för att hänga upp Linas lucka i Kladdventskalendern så vi passade på att kolla in vårt tidigare verk, och molnet och grässtråna satt fortfarande kvar. Solen visste jag redan hade lossnat, men det var verkligen över förväntan att det andra satt kvar. Rättade till grässtråna något innan vi gick därifrån.
Lucka 20 i Kladdventskalendern
Igår var jag och Lina ute igen för att sätta upp ännu en lucka till Kladdventskalendern. Den här var det Lucka 20 och Linas lucka. Efter frukost begav vi oss till Snösätra för att hinna få upp Linas gatukonst innan det var dags för koordinaterna att presenteras vid lunchtid. De exakta koordinaterna till Linas lucka är: 59.248957, 18.042175 Lucka 20 i Kladdventskalendern är en fröjdig färgfest, men också en önskan om en vit jul, så ta gärna en tur in på http://www.vitjul.se
Den här gången var det min tur att vara kombinerad assistent och hejarklack!
Den virkade Polkagrisen var på rymmen
Min plan var att plocka ner Polkagrisen ikväll för att den inte skulle bli hängandes över julen och bli tråkig och tappa formen i regnet. Men Lina gick förbi där i morse och såg att det var någon, eller kanske några, som hunnit före mig. Så vi begav oss till brottsplatsen för att kolla av att allt såg okej ut och att inte en massa skräp lämnats på platsen.
Först trodde jag att Polkagrisen var helt försvunnen, det får en trots allt räkna med kan hända när en sätter upp garngraffiti, men så dök den upp en liten bit längre bort. Det var några som roat sig med att släpa runt den för att avslutningsvis pryda en skola i närheten. Nu har jag släpat hem Polkagrisen och lagt den ute på balkongen för att torka. Förhoppningsvis kan jag återanvända allt material. Lite tvätt av garn och täcken så kan det säkert bli något nytt och spännande.
