Igår var det höstdagjämning och #floweryourcity (som jag skrev om tidigare i veckan) Jag trotsade min dunderförkylning och det höstruskiga vädret för att gå ut och sätta upp de blommor jag virkat. Jag gick inte särskilt långt, men blommorna kom i alla fall upp. Det var en vinst bara det igår.
Vill du se fler blommor så gå in på #floweryourcity
Hela idéen kommer från virkaren @causticwear, men kanske att jag själv skulle dra igång något liknande någon gång….
På onsdag är det höstdagjämning och då har @castuicwear ”uppmanat” de som vill att sätta upp virkade blommor under hashtagen #floweryourcity som ett sätt att göra sin stad lite finare. @causticwear sätter upp sina blommor i New York, jag sätter upp mina i Stockholm, andra yarnbombers sätter upp blommor i andra städer, andra länder. Det är ändå fantastiskt hur personer utspridda över världen kan samlas kring något vi tycker om och delar.
Titta också in på hemsidan causticwear.com, bakom CausticWear står Lauren Schoener.
Nu är det snart bara en vecka kvar tills det är dags för Juntan, en studiecirkel i graffiti och gatukonst för brudar, transpersoner och queers. Det känns grymt peppigt tycker jag. Anar att det flesta kommer att skissa, men jag håller tummarna för att någon eller några fler garnentusiaster kan dyka upp.
Vill du också vara med och bor i Stockholm, så är det bara att joina!!
Affischen är gjord av Lina Eriksson.
Yay! Något liknande skulle jag vilja göra, men tillsammans med andra. Tänk att åka tunnelbanan fram och tillbaka genom Stockholm och klä en hel tunnelbanevagn i garn. Fatta vilken annorlunda och förhoppningsvis positiv känsla den resan skulle ge till dem som dag efter dag åker tunnelbanan fram och tillbaka, fram och tillbaka… Vilka är med?!
Vill du se mer av vad London Kaye gör kan du följa instagramkontot @madebylondon
Nu har det snart gått ett år sedan jag satte upp min allra första garngraffiti på centralstationen i Göteborg. Tanken på att ta med mig garnet ut i det offentliga hade vuxit fram i samma takt som jag börjat fundera över vad jag ville med mitt virkande. Fram till dess hade virkningen mest fungerat som en form av rehabilitering för mig. Men i samma takt som jag började må lite bättre växte också lusten av att ”göra något mer”.Garngraffiti blev det verktyg som lockade mig, dels för att det är vackert men också för att det är ett sätt att kommunicera på som väcker uppmärksamhet. För en del kanske också blandade känslor eftersom vissa kan provoceras och uppleva att man förstör det offentliga rummet, men samtidigt lockar garn också fram positiva känslor och igenkänning.
Till en början har det handlat mycket om att våga. Att våga sätta upp någonting i det offentliga rummet., våga ta plats. Känslan av att bli ertappad eller ifrågasatt finns alltid där. Vissa saker går fort att sätta upp, andra kräver lite längre tid. Allteftersom har jag funderat på varför jag sätter upp garngraffitin. Det handlar fortfarande om att våga, men sen började det också att handla om att ge en upplevelse till de som skulle se garngraffitin, men nu känner jag ett allt större behov av att formulera mig och forma garngraffiti till en större aktivistisk handling.
Garngraffiti i sig tycker jag är en form av aktivistisk handling, men nu behöver jag forma min röst mer och fundera på vad jag vill säga. Kanske bottnar det också i hur världen ser ut idag när rasismen ökar och allt fler gränser stängs runt om i världen, när medmänsklighet försvinner och allt fler vakar över det som anses vara ”mitt”… 
I torsdags var jag på ett samtal om craftivism mellan Sarah Corbett som driver Crafitivist Collective och Frida Arnqvist Engström som bland annat skrivit boken Gerillaslöjd. Samtalet handlade bland annat om craftivismens styrka och möjlighet till positiv påverkan och att om man samlar det man vill säga och formar det till en konkret aktion eller handling kan det verkligen leda någonstans. För mig blev den kvällen till en kickstart för vad jag vill göra och påbörja forma. 
TIPS: Passa på att se Sarah Corbetts utsällning Gentle Protest på Handarbetes vänner, den pågår till den 19 september.
Igår när jag var i Norrköping lämnade jag ett spår efter mig som en sista vink innan jag åkte tillbaka till Stockholm. Självklart skulle Norrköping ha #enrostilldig som tack för en fin dag. I fotoalbumet #enrostilldig kan du se alla de blommor jag hittills lämnat efter mig.
I mitten av april gjorde jag och Lina ett samarbete med graffiti och garngraffiti på Spring Remake. (Bilder på det finns i fotoalbumet Garngraffiti.) Mina virkade delar satte jag upp med magneter och det har faktiskt suttit bättre än jag trodde, förutom solen då som ramlat ner… Fick ett sms från en vän som var förbi och tittade på vår plåtdörr för cirka två veckor sedan om att solen trillat ner. Sen hade jag lyxen att få hemleverans av solen som sedan dess har hängt ”på vädring” ute på balkongen i väntan på att få komma tillbaka upp. 
Igår var jag förbi Snösätra med Lina och tittade till plåtdörren, dock utan solen eftersom jag inte hunnit fixa nya magneter till den än. Men det var ändå kul att titta för dörren och se att molnet och gräset fortfarande sitter bra på plats och planera för uppsättning av solen.
Lite finjusteringar behövdes.
Solen är tvättad och har fått tillbaka sin glans. Den var lite sliten när jag tog ner den, men efter en tvätt så är den redo att sättas upp igen. Akrylgarn är bra på det viset att det behåller färgen bra och klarar väder av olika slag. Nu är det bara att fundera ut vilket ställe som kan behöva prydas med lite garngraffiti och solsken. 
I vårvintras satt jag hemma och virkade ihop bokstäverna H E J. Men precis när de var klara kom det ett snöoväder och jag kände mig inte helt sugen på att gå ut och sätta upp dem, vilket var planen. Istället blev bokstäverna liggandes. Tills nu! I fredags blev det äntligen dags att sätta upp lite garngraffiti och bokstäverna kom upp vid Hammarbyhöjdens Tunnelbanestation. Kom förbi och säg HEJ! 
Lite nervöst var det att sätta upp bokstäverna spegelvänt, det kan så lätt bli felvända bokstäver även om en försöker tänka ”rätt”. Men det gick bra! 
I februari satte jag upp en stor virkad sol i Kärrtorp. Då låg det snö på backen och fingrarna frös till is. Ikväll, 14 veckor senare, återvände jag till solen. Den här gången för att plocka ner den. Det var kul att se att solen hållit formen så pass bra och stått emot vårens alla olika väder. Planen är nu att tvätta och eventuellt laga solen för att sen sätta upp den på ett nytt ställe, som en vandringsutställning ;)
Så här såg det ut i februari. Ikväll var det däremot en fröjd att vara ute och pyssla med garngraffiti. Solsken, och en känsla i luften som lovade sommar och sol…
En avbitartång i miniformat och buntband är mina ständiga medhjälpare, oavsett om något ska plockas ner eller sättas upp.
Burken med de avknippsade buntbanden passade perfekt i jackficka.
Solen har officiellt gått ner. Men snart kommer den förhoppningsvis att dyka upp på ett nytt ställa.
Hunden Harriet dök upp när jag var klar. Det var nog den ivrigaste lilla hund jag träffat. Bilden är egentligen inte alls talande för hur glad och kelig den egentligen var. Men Harriet visste vad som förväntades när kameran kom fram :)
Kontakt: virka@virkadygnetrunt.se
Copyright Maria Yvell/Virka dygnet runt
