Förra veckan ringde jag äntligen garntanten och idag promenerade jag hem till henne, i solskenet för fika och prat om virkmönster. Två timmar senare promenerade jag därifrån med väskan full med garn och fylld med ny inspiration.
Det är verkligen fantastiskt med människor som vill dela med sig av sin kunskap och erfarenheter, för att de vill och själva tycker att det är kul och ger av sin tid. För mig är det ovärderligt och en extra kick för självförtroendet.
För många är det full fart in på det nya året. Nya projekt dras igång, blogginlägg skrivs som summerar året som gått och året som väntar på att bli upptäckt. Själv har jag något av en mer puttrande start på virkåret 2016. Kanske tog Virkkalendern lite för mycket av mina krafter. Idéen kom rätt sent, så hela november och december virkade och fotade jag, skrev mönster och gjorde inlägg. Så visst kan det vara en del av anledningen, även om det var väldigt kul. Och planen är att det även nästa år ska komma en Virkkalender.
Men jag tror inte att det är hela anledningen till min lite långsamma start. Känner mig också lite vinterslö, och tillåter mig också att få vara det. Vilket är väldigt skönt. Jag har oändligt många idéer om vad jag skulle vilja göra med Virka Dygnet Runt, och så mycket som jag skulle vilja virka. Allt finns nedskrivet på listor och högar med inspirationsbilder finns sparade på dator och telefon och väntar på att få komma till användning.
En del av mig vill bara rusa in i allt det där och omfamna det nya virkåret, men en annan del av mig (den som genom åren lärt sig av den delen som bara vill rusa in i allt) säger åt mig att ta det lugnt, stressa inte, låt det få vara lustfyllt.
Så jag försöker lyssna till den ”visare delen” av mig själv. För sanningen är den att jag vill att Virka Dygnet Runt ska växa och kunna bli något mer än vad det är idag. Samtidigt har jag lovat mig själv att inte pressa mig för mycket utan låta det växa fram i den takt som det finns utrymme till.
Just nu kurar jag upp mig i soffan om kvällarna med en kopp te och min virkning. För tillfället har jag två projekt igång. Det ena är att virka gardiner (puh! kan nog bli årets evighetsprojekt) och det andra är att virka mig ett par tights. Två virkprojekt som båda är en utmaning. Har aldrig tidigare virkat filévirkning och heller inte kläder.
Men det är ju också det som är spännande, att anta nya utmaningar. Min plan är att lära mig så mycket som möjligt inom virkning och då gäller det att prova på nya saker. Jag har även anmält mig till en virkkurs hos Garnverket och som leds av Maria Gullberg, den ska börja i februari. Håll tummarna för att den blir av så att inte höstens otur med inställda virkkurser upprepar sig.
Och så har ju Slöjdjuntan träffats igen och börjat planera för våren, så visst börjar det puttra igång. Det känns som att den lite långsamma starten börjar omvandlas till en språngbräda inför vad som komma ska under året. Och jag känner mig väldigt förväntansfull. Så även om det kommer lite sent sägr jag nu, välkommen virkåret 2016, jag är redo att sätta igång!
Restgarn lockar alltid fantasin tycker jag. Garnet ligger där och väntar på att få användas, som här till exempel, att bli till virkade äppelfodral.
Äppelfodral kan kanske tyckas vara en onödig liten sak, men icke:
Mina virkade äppelfodral är virkade på enklaste vis, men jag tänker att det finns oändliga möjligheter med mönster och maskor utefter tycke och smak.
Material:
Garn: restgarn i bomull
Virknål: nr 4
Mönster: Virka fm i spiral, anpassa efter äpplets storlek.
Idag tog jag tåget till Norrköping för att hälsa på en av mina absolut bästa vänner. Vi lärde känna varandra för 16 år sen, när vi var 19 och bodde i samma studentkorridor. Det blev en väldigt fin dag där vi flanerade mellan olika caféer och garnbutiker. Vi började med lunch på Gubbens trädgård och café, ett tips för den som vill sitta i en lummig trädgård och fika bland virkade spetsdukar och blommor.
Efter det var planen var att titta in i två garnbutiker, men den ena hade stängt idag så det blev ”bara” stopp hos Sy och sticka och inköp av några garner. Jag behövde köpa en del nya garner, tyvärr hade butiken inte alla färger jag var ute efter, men några fanns i alla fall… Sen blev det smarrig våffla på Färgargården och en promenad längs strömmen.
Självklart hann jag virka på tåget både till och från Norrköping (tre muggfodral…)
Fina dagar med fina vänner är verkligen något av det bästa som finns! 
För ett år sedan ägde jag ungefär tio garnnystan. Det var en behändig garnsamling. Sedan dess har det hänt något och garner har nästlat sig in hemma på olika magiska vis. Det är väldigt härligt och en fantastisk tillgång. Däremot har en förvaringslösning inte uppstått, istället har ett system av plastpåsar vuxit fram. Inte särskilt praktiskt. I ett litet försök att styra upp det har jag inhandlat nya plastbackar… 
Sortering pågår. Ullgarn, bomullsgarn och akrylgarn var för sig… 
Såhär tjusigt blev det till slut. Men bilden är inte helt sanningsenlig, hittade nämligen mer garn efteråt, och locken som redan bågnar…
Så, tips motages tacksamt på hur en på bästa sätt kan förvara garner.
Kontakt: virka@virkadygnetrunt.se
Copyright Maria Yvell/Virka dygnet runt
