1095 dagar med mormorsrutor som motstånd

1095 dagar med mormorsrutor som motstånd

Så blev filten klar till slut, tre år gick och det blev den 19 juli 2019… 1095 dagar har passerat. 20 juli 2016 började den ”tillfälliga” asyllagen att gälla och har sedan dess påverkat alltför många människors liv och livsvillkor. I och med lagens införskaffande blev livet än mer orättvist för många. Trots det togs beslutet om att lagen fortsatt ska gälla ytterligare några år.

En ny lag påverkar ett helt samhälle. Det påverkar hur vi tänker om, och ser på saker och ting och våra medmänniskor. På så vis är lagar som stärker marginaliserade gruppers rättigheter bra, för det påverkar samhället successivt i en utpekad riktning där vi ser varandra som medmänniskor. Den här förändringen hur vi ser på varandra sker också när lagar som begränsar mänskliga rättigheter instiftas, som den ”tillfälliga” asyllagen, men då i en riktning som gör att vi vänder oss från varandra.

Jag kunde, och kan fortfarande inte, se på den här lagen som något annat än att den delar upp människor. Genom de olika förutsättningar lagen ger människor, beroende av om man berörs av lagen eller inte, påverkar också hur vi ser på varandra. Vi och dem förstärks.

När beslutet om lagen togs ville jag inte följa med i denna kollektiva tankeförskjutning som den skulle medföra. Samtidigt stod det också klart för mig att det här är en lag som inte på något sätt kommer att påverka mitt liv. Vill jag, kan jag ställe mig helt utanför det som pågår och fortsätta min vardag som att ingenting hänt. Det här ville jag inte ställa upp på. Så, för att hålla tanken skärpt, och inte glömma bort, bestämde jag mig för att virka en mormorsruta för varje dag, under de tre år, som den ”tillfälliga” asyllagen skulle gälla.

Filten är nu klar och består av sammanlagt 1333 mormorsrutor eftersom lagen även gällde retroaktivt från och med 25 november 2015. De dagarna behövde också räknas in och där skickade jag ut en fråga om hjälp med att virka dessa rutor och fick ett fantastiskt gensvar.

Filtens mått blev till slut:
Höjd 340 cm
Bredd 255 cm

Många har undrat vad som ska hända med filten när den är klar. Svaret på den frågan är att jag inte vet. Det som var viktigt med filten var själva processen och görandet, att virka mormorsrutorna och hålla fast vid tanken och inte låta den förskjutas. Men visst vore det fint om filten fick ett fortsatt liv på något sätt, särskilt som att lagen har förlängts.

Efter tre år är jag än mer övertygad om att lagar som Sveriges asyllag hotar mänskliga rättigheter. Det är en lag som bidrar till att skapa rädsla istället för medmänsklighet. Det är en lag som gör skillnad på människor. Samtidigt är min stora övertygelse att människor vill finnas där för varandra. Men det finns en ängslighet och osäkerhet om hur vi ska närma oss varandra. Tänk om Sverige stiftat lagar som hjälpte människor att mötas och vågade stå upp för mänskliga rättigheter istället för att anpassa sig efter det som pågår runt om i Europa…

Stort tack till er som följt filten under alla dessa år,
och framförallt ett jättestort tack till er som varit med och virkat mormorsrutor! <3

Tack till:

Birgitta, Yvonne, Anita, Jasmine, Jessica, Anna, Inger, Sara, Kari, Elin, Lovisa, Helena, Kristina, Lynn, Karin, Lotti, Jessica, Anna, Ellen, Gerd, Eira, Ronja, Ewa, Silke, Lisa, Work trough Craft, Rebecka, Ulrika, Linda, Åsa, Lisbet, Andrietta, Sara, Ferial, Marie, Jenny, Sara, Ulrika, Erika, Julia, Marie-Louise, Christina, Loella, Linnea, Sanna, Tuula, Theresa, Louise, Mitra och Irena.

”Vi är alla människor som kom någonstans ifrån”

”Ingen människa är illegal”

Den allra sista morsrutan i filten.

De två första mormorsrutorna blev en ruta som symboliserar kärlek, den andra mormorsrutan är en vänskapsruta.

”Love”

”Fantasin till makten”

”Varför är vi inte argare”

”Think outside the me, we are in this together”

”Amnesti”

Filten i sin helhet.
Var skulle du vilja se filten?

 

Garngraffitins styrka

Garngraffitins styrka
Min första garngraffiti på centralstationen i Göteborg hösten 2014.

Nu har det snart gått ett år sedan jag satte upp min allra första garngraffiti på centralstationen i Göteborg. Tanken på att ta med mig garnet ut i det offentliga hade vuxit fram i samma takt som jag börjat fundera över vad jag ville med mitt virkande. Fram till dess hade virkningen mest fungerat som en form av rehabilitering för mig. Men i samma takt som jag började må lite bättre växte också lusten av att ”göra något mer”.Garngraffiti blev det verktyg som lockade mig, dels för att det är vackert men också för att det är ett sätt att kommunicera på som väcker uppmärksamhet. För en del kanske också blandade känslor eftersom vissa kan provoceras och uppleva att man förstör det offentliga rummet, men samtidigt lockar garn också fram positiva känslor och igenkänning.Till en början har det handlat mycket om att våga. Att våga sätta upp någonting i det offentliga rummet., våga ta plats. Känslan av att bli ertappad eller ifrågasatt finns alltid där. Vissa saker går fort att sätta upp, andra kräver lite längre tid. Allteftersom har jag funderat på varför jag sätter upp garngraffitin. Det handlar fortfarande om att våga, men sen började det också att handla om att ge en upplevelse till de som skulle se garngraffitin, men nu känner jag ett allt större behov av att formulera mig och forma garngraffiti till en större aktivistisk handling.

Rådmansagatans tunnelbanestation 20 okt 2014
Rådmansagatans tunnelbanestation 20 okt 2014

Garngraffiti i sig tycker jag är en form av aktivistisk handling, men nu behöver jag forma min röst mer och fundera på vad jag vill säga. Kanske bottnar det också i hur världen ser ut idag när rasismen ökar och allt fler gränser stängs runt om i världen, när medmänsklighet försvinner och allt fler vakar över det som anses vara ”mitt”… P1040785
I torsdags var jag på ett samtal om craftivism mellan Sarah Corbett som driver Crafitivist Collective och Frida Arnqvist Engström som bland annat skrivit boken Gerillaslöjd. Samtalet handlade bland annat om craftivismens styrka och möjlighet till positiv påverkan och att om man samlar det man vill säga och formar det till en konkret aktion eller handling kan det verkligen leda någonstans. För mig blev den kvällen till en kickstart för vad jag vill göra och påbörja forma. IMG_20150827_183557 TIPS: Passa på att se Sarah Corbetts utsällning Gentle Protest på Handarbetes vänner, den pågår till den 19 september.

September är mitt nyår

September är mitt nyår

Nu börjar längtan efter den friska septemberluften att växa. Luften som fyller en, och lyfter en efter sommarens värme och långsamma stunder. September är den månad som är mitt verkliga nyår. Det är då allting drar igång igen, det är då nya projekt startar upp och idéer vaknar efter att ha legat i en sommardvala och pausats för utflykter, semestrar och fixande.

Det är nu en återvänt till sin uppkoppling och det är nu rutinerna kommer tillbaka och med dem också tiden för det kreativa. En skulle kunna tro att det under semestern skulle kunna finnas hur mycket tid som helst för det, men för min del tycker jag nästan att det är svårare att finna tiden och energin för virkningen då, än annars… till vardags.

Jag tycker om vardagar, men den här hösten ser lite annorlunda ut tidsmässigt jämfört med hur de senaste åren varit. Jag kommer nämligen att jobba heltid, vilket ger mindre tid över till virkande, bloggande, instagram, inspiration, aktivism och idéer. Men jag hoppas innerligt att det ska gå att finna utrymme för allt det ändå, om inte kommer det att börja riva och slita i mig. En känsla som är frustrerande, men också en drivkraft vidare…

Veronica Nygren kom äntligen hem till mig

Veronica Nygren kom äntligen hem till mig

P1050168 Spänningen och förväntan som växer inuti en när en kommer hem till ett efterlängtat brev på posten! Blev så till mig i Veronica Nygren i söndags när jag var och såg utställningen ”Textil konst och radikal design” att jag beställde en bok på stående fot. Och idag låg det ett paket på köksbordet och väntade när jag kom hem. Hurra! P1050179 P1050173P1050200 Lady är inte lika exalterad över boken, men sällskapar och håller sig lite mer cool bredvid mig i kökssoffan. P1050190 Det här är en bok att bläddra i om och om igen. P1050196 En del av förordet ur boken ”Veronica Nygren, Textil konst och radikal design”