Igår när jag var i Norrköping lämnade jag ett spår efter mig som en sista vink innan jag åkte tillbaka till Stockholm. Självklart skulle Norrköping ha #enrostilldig som tack för en fin dag. I fotoalbumet #enrostilldig kan du se alla de blommor jag hittills lämnat efter mig.
Idag tog jag tåget till Norrköping för att hälsa på en av mina absolut bästa vänner. Vi lärde känna varandra för 16 år sen, när vi var 19 och bodde i samma studentkorridor. Det blev en väldigt fin dag där vi flanerade mellan olika caféer och garnbutiker. Vi började med lunch på Gubbens trädgård och café, ett tips för den som vill sitta i en lummig trädgård och fika bland virkade spetsdukar och blommor.
Efter det var planen var att titta in i två garnbutiker, men den ena hade stängt idag så det blev ”bara” stopp hos Sy och sticka och inköp av några garner. Jag behövde köpa en del nya garner, tyvärr hade butiken inte alla färger jag var ute efter, men några fanns i alla fall… Sen blev det smarrig våffla på Färgargården och en promenad längs strömmen.
Självklart hann jag virka på tåget både till och från Norrköping (tre muggfodral…)
Fina dagar med fina vänner är verkligen något av det bästa som finns! 
Restgarner är perfekt för att virka en disktrasa. Och en egenvirkad disktrasa är till exempel en perfekt present om man vill ge bort något litet. Dessutom blir det mycket mer hemtrevligt i köket än när man använder en köpt trasa från mataffären.
Till min disktrasa har jag använt bomullsgarn som fanns hemma i mina lådor. Lin och bambu är också bra material för en disktrasa. Gärna i olika kombinationer. Jag valde att virka ett nävermönster, dels för att det är väldigt fint men också för att det är grymt mot sega fläckar. Sen när disktrasan är smutsig, är det bara att slänga den i tvätten (istället för i soporna) och använda den om och om igen.
Dessutom, om man har tillgång till en skrivare kan man piffa upp presenten med en egen etikett runtom disktrasan.
Garn: Viva, 100% bomull, Marks and Kattens
Virknål: 3,5
Teknik: Nävermönster 
I mitten av april gjorde jag och Lina ett samarbete med graffiti och garngraffiti på Spring Remake. (Bilder på det finns i fotoalbumet Garngraffiti.) Mina virkade delar satte jag upp med magneter och det har faktiskt suttit bättre än jag trodde, förutom solen då som ramlat ner… Fick ett sms från en vän som var förbi och tittade på vår plåtdörr för cirka två veckor sedan om att solen trillat ner. Sen hade jag lyxen att få hemleverans av solen som sedan dess har hängt ”på vädring” ute på balkongen i väntan på att få komma tillbaka upp. 
Igår var jag förbi Snösätra med Lina och tittade till plåtdörren, dock utan solen eftersom jag inte hunnit fixa nya magneter till den än. Men det var ändå kul att titta för dörren och se att molnet och gräset fortfarande sitter bra på plats och planera för uppsättning av solen.
Lite finjusteringar behövdes.
För några dagar sedan blev jag klar med en flerfärgsvirkad gym sac jag virkat på ett tag, Nu är den klar! Väskan är virkad i Molly Garn och axelbanden är gjorda av bomullsrep. Väska är också fodrad för att den ska hålla bättre och bli stabilare. Själva mönstret är improviserat allteftersom. Väskan var en present, så nu hänger den runt med Lina om dagarna.
Ju mer en virkar desto mer lär en sig!
Jag fortsätter med flerfärgsvirkandet och att virka muggfodral. Det är som att virka provlappar, men det blir också något användbart på samma gång. Igår satt jag och virkade framför Orhpan Black (säsong 3) och det var kanske därför de här två muggfodralen inte blev helt bra. Men som jag skrev i mitt förra inlägg om flerfärgsvirkning så lärde jag mig något även den här gången. Så, jag tänkte fortsätter min lista av lärdomar här:
6. Virka inte framför en tv-serie som är så spännande att du tappar fokus på virkningen.
7. Dra inte för hårt i trådarna vid färgbyte. Arbetet dras liksom ihop, och det bildas som bågar av respektive färg istället för en rak och jämn rand. Det hände när jag virkade muggfodralet som ligger underst på bilden.
8. Dra heller inte för hårt i den tråd som följer längs med virkningen. Den garntråden är inte elastisk som själva virkningen. Det resulterade i att muggfodralet överst på bilden fick som en liten midja. Den går heller inte att töja ut tillräckligt för att få om min tekopp = oanvändbar.
9. Ett tips: Det du virkar kan också få ”en midja” eller likna ”en tratt” om du under något eller några varv börjar virka hårdare maskor än du gjort tidigare. 
Det jag just nu tycker är roligast är flerfärgsvirkning. Kanske för att det kräver sin koncentration och för att det ger möjlighet till att virka med flera färger samtidigt. Det är än så länge ganska nytt för mig och jag vill lära mig mer om tekniken. Igår satte jag mig ner för att prova på att rita några egna mönster att virka efter. Efter att ha provamålat lite olika mönstervarianter, blev jag sugen på att prova en variant med rätt många färger i. Målet var att det skulle bli ett muggfordral. 
Mönstret jag provade hade en hel del olika färger i sig och ett tag virkade jag med 9 olika garner samtidigt. Det var kanske lite väl många att virka med, särskilt på sådan liten yta och det blir för många trådar som ska följa med längs varje varv.
Muggforalet blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, men jag jag ser det inte som ett misslyckat försök för det. Det var en testvirkning, och en sådan blir sällan som man tänkt sig från början. Så ett test, är ett test och jag lärde mig en hel del nya saker. Och att lära sig kan knappast ses som ett misslyckande.
Så vad lärde jag mig då?
Namnet Virka dygnet runt är helt kopplat till den känsla jag har inför virkningen. Jag vill verkligen virka dygnet runt. Så har det känts nu i ungefär ett och ett halvt år, från att jag började virka. Den känslan har inte börjat ebba ut ännu och jag hoppas att den håller i sig. Men det tror jag, det finns så mycket mer att upptäcka och lära. Och så många idéer jag vill prova och genomföra. Bara jag håller fast vid känslan av lust inför det jag gör så kommer nog känslan av att vilja virka dygnet runt att hålla i sig. 
Jag kände igen det jag såg när jag vandrade runt på Handarbetes vänner och på Thielska galleriet. Det kändes hemtrevligt och tryggt, men också väldigt långt ifrån mig. Uppvuxen mitt i en handarbetstradition har det bara funnits där, utan att jag har förstått det.
Hemmagjord sylt med bär plockade från skogen, mormors handvävda mattor på golven, ständigt nystickade tröjor från farmor, och sockor, och grytlappar. En ny bildväv på väggen. Nytt pyssel att pyssla (som en dold kunskapsöverföring). På det sättet är jag bortskämd.
Men det har skett utan samtalet om vad det är en faktiskt gör. Utan ett samtal om varför vi skapar, handarbetar. Utan att prata om varför det är så viktigt för oss. Utan att sätta det i en historisk kontext. Utan att prata om det som binder oss samman. Jag vet att min farmors mamma var en fantastisk sömmerska, som sydde de mest fantastiska kläder. Mycket mer än så vet jag inte. Hemma i ett skåp har jag dukar, kuddfodral och handdukar som min farfars mamma har broderat, men jag vet inte mycket mer än så. Jag förstår att både farmor och mormor stickar, syr och väver för att de måste. Och jag vet att det är viktigt. Livsviktigt, för farmor och för mormor, numera också för mig. 
Kontakt: virka@virkadygnetrunt.se
Copyright Maria Yvell/Virka dygnet runt
