Igår var det höstdagjämning och #floweryourcity (som jag skrev om tidigare i veckan) Jag trotsade min dunderförkylning och det höstruskiga vädret för att gå ut och sätta upp de blommor jag virkat. Jag gick inte särskilt långt, men blommorna kom i alla fall upp. Det var en vinst bara det igår.
Vill du se fler blommor så gå in på #floweryourcity
Hela idéen kommer från virkaren @causticwear, men kanske att jag själv skulle dra igång något liknande någon gång….
På onsdag är det höstdagjämning och då har @castuicwear ”uppmanat” de som vill att sätta upp virkade blommor under hashtagen #floweryourcity som ett sätt att göra sin stad lite finare. @causticwear sätter upp sina blommor i New York, jag sätter upp mina i Stockholm, andra yarnbombers sätter upp blommor i andra städer, andra länder. Det är ändå fantastiskt hur personer utspridda över världen kan samlas kring något vi tycker om och delar.
Titta också in på hemsidan causticwear.com, bakom CausticWear står Lauren Schoener.
Nu är det snart bara en vecka kvar tills det är dags för Juntan, en studiecirkel i graffiti och gatukonst för brudar, transpersoner och queers. Det känns grymt peppigt tycker jag. Anar att det flesta kommer att skissa, men jag håller tummarna för att någon eller några fler garnentusiaster kan dyka upp.
Vill du också vara med och bor i Stockholm, så är det bara att joina!!
Affischen är gjord av Lina Eriksson.
Yay! Något liknande skulle jag vilja göra, men tillsammans med andra. Tänk att åka tunnelbanan fram och tillbaka genom Stockholm och klä en hel tunnelbanevagn i garn. Fatta vilken annorlunda och förhoppningsvis positiv känsla den resan skulle ge till dem som dag efter dag åker tunnelbanan fram och tillbaka, fram och tillbaka… Vilka är med?!
Vill du se mer av vad London Kaye gör kan du följa instagramkontot @madebylondon
Nu har det snart gått ett år sedan jag satte upp min allra första garngraffiti på centralstationen i Göteborg. Tanken på att ta med mig garnet ut i det offentliga hade vuxit fram i samma takt som jag börjat fundera över vad jag ville med mitt virkande. Fram till dess hade virkningen mest fungerat som en form av rehabilitering för mig. Men i samma takt som jag började må lite bättre växte också lusten av att ”göra något mer”.Garngraffiti blev det verktyg som lockade mig, dels för att det är vackert men också för att det är ett sätt att kommunicera på som väcker uppmärksamhet. För en del kanske också blandade känslor eftersom vissa kan provoceras och uppleva att man förstör det offentliga rummet, men samtidigt lockar garn också fram positiva känslor och igenkänning.
Till en början har det handlat mycket om att våga. Att våga sätta upp någonting i det offentliga rummet., våga ta plats. Känslan av att bli ertappad eller ifrågasatt finns alltid där. Vissa saker går fort att sätta upp, andra kräver lite längre tid. Allteftersom har jag funderat på varför jag sätter upp garngraffitin. Det handlar fortfarande om att våga, men sen började det också att handla om att ge en upplevelse till de som skulle se garngraffitin, men nu känner jag ett allt större behov av att formulera mig och forma garngraffiti till en större aktivistisk handling.
Garngraffiti i sig tycker jag är en form av aktivistisk handling, men nu behöver jag forma min röst mer och fundera på vad jag vill säga. Kanske bottnar det också i hur världen ser ut idag när rasismen ökar och allt fler gränser stängs runt om i världen, när medmänsklighet försvinner och allt fler vakar över det som anses vara ”mitt”… 
I torsdags var jag på ett samtal om craftivism mellan Sarah Corbett som driver Crafitivist Collective och Frida Arnqvist Engström som bland annat skrivit boken Gerillaslöjd. Samtalet handlade bland annat om craftivismens styrka och möjlighet till positiv påverkan och att om man samlar det man vill säga och formar det till en konkret aktion eller handling kan det verkligen leda någonstans. För mig blev den kvällen till en kickstart för vad jag vill göra och påbörja forma. 
TIPS: Passa på att se Sarah Corbetts utsällning Gentle Protest på Handarbetes vänner, den pågår till den 19 september.
Nu börjar längtan efter den friska septemberluften att växa. Luften som fyller en, och lyfter en efter sommarens värme och långsamma stunder. September är den månad som är mitt verkliga nyår. Det är då allting drar igång igen, det är då nya projekt startar upp och idéer vaknar efter att ha legat i en sommardvala och pausats för utflykter, semestrar och fixande.
Det är nu en återvänt till sin uppkoppling och det är nu rutinerna kommer tillbaka och med dem också tiden för det kreativa. En skulle kunna tro att det under semestern skulle kunna finnas hur mycket tid som helst för det, men för min del tycker jag nästan att det är svårare att finna tiden och energin för virkningen då, än annars… till vardags.
Jag tycker om vardagar, men den här hösten ser lite annorlunda ut tidsmässigt jämfört med hur de senaste åren varit. Jag kommer nämligen att jobba heltid, vilket ger mindre tid över till virkande, bloggande, instagram, inspiration, aktivism och idéer. Men jag hoppas innerligt att det ska gå att finna utrymme för allt det ändå, om inte kommer det att börja riva och slita i mig. En känsla som är frustrerande, men också en drivkraft vidare…
Flerfärgsvirkandet fortsätter! Det är svårt att sluta när en väl kommit igång och jag har precis blivit klar med ett datorfodral till en 11″ mac air. Fodralet är frivirkat och jag har själv planerat mönstret efter datorns storlek.
Material
Garn: Molly, järbo garn
Virknål: strlk 4
Foder: Bomullstyg och tunt vadderande skumgummi
Övrigt: 2 större knappar
I torsdags var jag hos mormor som visade mig vävstolen, i fredags åkte jag vidare till farmor som lärde mig bildväva. Det blev två fantastiska dagar med böjd nacke över varp. Det var också fint att få två heldagar med dem, helt för sig själv där de fick visa och lära mig något av det de kan allra bäst.
Farmors ögon var helt otrolig på att se när något höll på att gå på tok. Hon kunde stå på andra sidan rummet och uppmärksamma att jag var påväg att tappa varpen, eller om något blivit fel och jag inte alls kunde se vad hittade hon det direkt. Otroligt! Men så har hon ett vant öga och fingrar som vävt jag vet inte hur många tavlor.
Jag fick börja med en provlapp där jag kunde öva på olika tekniker, sen skickade farmor med mig ett mönster som jag ska försöka få ihop själv hemma… Håll tummarna för att det går vägen! 
Farmor fixar! 
Böjd nacke! 
Idag har jag spenderat hela dagen tillsammans med mormor som har börjat lära mig hur man gör iordning vävstolen för vävning. Det har varit fantastiskt att få ta del av mormors värld och hennes kunskaper. Som alltid när en börjar att lära sig något nytt så inser en hur ofantligt mycket det egentligen finns att lära sig. Men idag var definitivt en början som gett mig en del kunskap och förståelse för hantverket. Vi hann inte göra klart hela vävstolen, så än så länge vet jag inte hur man fäster mattvarpen innan det är dags att börja väva. Men jag har varit med och sett mormor skeda och sedan fick jag solva det hela. Jag är mer än nöjd med det. Framförallt är det imponerande att se hur mormor med sin försämrade syn ändå har sådan koll på sin vävstol, den känner hon ut i fingerspetsarna och in i själen. 
Mormor <3
Både mormors och mitt namn (men mest hennes).
Att solva var verkligen inte helt lätt, men efter ett tag fick en kläm på det och då kändes det nästan avkopplande.
I väntan på att knytas fast och börja vävas med.
Mattmönster och nyckeln in till mormors vävstuga.
Mormors vävstuga
Just nu känner jag mig extra inspirerad av tre olika personer/konstnärer och det är textilkonstnären Toshiko Horiuchi MacAdam, som bland annat gör lekfulla installationer gjorda för att krypa in i och uppleva. Den andra är Veronica Nygren, också textilkonstnär, hon inspirerar genom sin revolutionära vilja och inspirationslusta i sitt arbete. Den tredje är personen är Sandra Backlund som designar spännande kläder i garn.
De här tre personerna får just nu min inspiration att skutta och och får mig att känna mig barnsligt ivrig att sätta igång med tusen olika idéer.
Vilka är dina stora inspirationskällor just nu?
Toshima Horiuchi MacAdam
Sandra Backlund
Veronika Nygren
Kontakt: virka@virkadygnetrunt.se
Copyright Maria Yvell/Virka dygnet runt
