Virkning är virkning på Vårsalongen

virkade stenar

I två och ett halvt år, ganska så exakt, har jag virkat. Under den här tiden har personer runt omkring mig oräkneliga gånger undrat hur det går med ”stickningen”. Det blir i det långa loppet lite segt att gång på gång påpeka att jag stickar inte, jag virkar! Men det må vara, särskilt om man själv inte ägnar sig åt hantverk, stickning är mer omtalat och det är lätt att blanda ihop för en ovan.

Men när jag för ett tag sedan besökte Vårsalongen hos Liljevalchs och såg att de har blandat ihop teknikerna kändes det inte helt okej, varken mot konstnären eller mot själva hantverket.

Vårsalongen

För ett litet tag började jag undra om jag blivit tokig och inte längre kände igen en virkad maska. Men tänkte att efter några års virkande borde jag nog ändå känna till hur olika virkade maskor ser ut… Samtidigt som övriga besökare passerade och utbrast ”åh! titta! stickade stenar!

Och på Liljevalchs hemsida kan man läsa:

Titel: 173. To conserve
Teknik: Stenar med virkat överdrag
Konstnär: Hannah Streefkerk

Så där har dem ju fått till det… Men ändå! Fy Liljevalchs! Virkning är virkning.

virkade stenar

 

Virkkurs med Maria Gullberg, som en fantastisk virkkick

virkkurs

virkkurs

Efter fem virkveckor tillsammans, är nu virkkursen hos Garnverket slut. Det har varit en fantastisk virkkurs och otroligt härligt att få träffa andra virkentusiaster en gång i veckan, ledda av Maria Gullberg. Det kändes helt klart lite vemodigt att veckorna gått.

Jag har lärt mig en hel del om virktekniker, men framförallt om hur jag kan använda mig av olika tekniker i mitt virkande. En ny lekfullhet har letat sig in hos mig och jag känner en än större utmaning att lära mig mer om virktekniker och se vad som kan skapas utav dem. Möjligheterna är oändliga och jag lockas av att utmana bilden av virkning och vad man kan göra med det.

virkkurs

Fika och virkmönster

garn och fika

garn och fika

Förra veckan ringde jag äntligen garntanten och idag promenerade jag hem till henne, i solskenet för fika och prat om virkmönster. Två timmar senare promenerade jag därifrån med väskan full med garn och fylld med ny inspiration.

Det är verkligen fantastiskt med människor som vill dela med sig av sin kunskap och erfarenheter, för att de vill och själva tycker att det är kul och ger av sin tid. För mig är det ovärderligt och en extra kick för självförtroendet.

Virkade ringar, så fabulous!

Virkade ringar, så fabulous!

Igår var Lina hemma hos oss. Så plötsligt när vi hänger där i soffan och slöar framför tv:n börjar Lina prata om att det vore snyggt med virkade ringar. En stund senare satt två stycken på hennes fingrar. Enjoy!

virkade ringar

Jag blev helt hooked på idéen med virkade ringar (och Lina också) och nu vill jag bara fortsätta. Idéerna på vad en skulle kunna virka för ringar bara poppar upp och brottas om utrymmet med redan tidigare virkidéer. Så vi får se, om det blir fler ringar, eller om Lina blir den unika bäraren av ringar designade av Virka Dygnet Runt :)

9ee26074-df0a-4d9f-9d86-55a490ad852a 9cce957a-c06f-4c6a-9f8d-a99cad4cd813

Virkåret 2016 är på gång!

virkåret

ceef31ed-3241-47cf-b609-2882aff19092

Virkåret 2016, vad har det att erbjuda…

För många är det full fart in på det nya året. Nya projekt dras igång, blogginlägg skrivs som summerar året som gått och året som väntar på att bli upptäckt. Själv har jag något av en mer puttrande start på virkåret 2016. Kanske tog Virkkalendern lite för mycket av mina krafter. Idéen kom rätt sent, så hela november och december virkade och fotade jag, skrev mönster och gjorde inlägg. Så visst kan det vara en del av anledningen, även om det var väldigt kul. Och planen är att det även nästa år ska komma en Virkkalender.

Men jag tror inte att det är hela anledningen till min lite långsamma start. Känner mig också lite vinterslö, och tillåter mig också att få vara det. Vilket är väldigt skönt. Jag har oändligt många idéer om vad jag skulle vilja göra med Virka Dygnet Runt, och så mycket som jag skulle vilja virka. Allt finns nedskrivet på listor och högar med inspirationsbilder finns sparade på dator och telefon och väntar på att få komma till användning.

En del av mig vill bara rusa in i allt det där och omfamna det nya virkåret, men en annan del av mig (den som genom åren lärt sig av den delen som bara vill rusa in i allt) säger åt mig att ta det lugnt, stressa inte, låt det få vara lustfyllt.

Så jag försöker lyssna till den ”visare delen” av mig själv. För sanningen är den att jag vill att Virka Dygnet Runt ska växa och kunna bli något mer än vad det är idag. Samtidigt har jag lovat mig själv att inte pressa mig för mycket utan låta det växa fram i den takt som det finns utrymme till.

25f2aa70-408c-4277-bc21-be29585b80a1

Just nu kurar jag upp mig i soffan om kvällarna med en kopp te och min virkning. För tillfället har jag två projekt igång. Det ena är att virka gardiner (puh! kan nog bli årets evighetsprojekt) och det andra är att virka mig ett par tights. Två virkprojekt som båda är en utmaning. Har aldrig tidigare virkat filévirkning och heller inte kläder.

Men det är ju också det som är spännande, att anta nya utmaningar. Min plan är att lära mig så mycket som möjligt inom virkning och då gäller det att prova på nya saker. Jag har även anmält mig till en virkkurs hos Garnverket och som leds av Maria Gullberg, den ska börja i februari. Håll tummarna för att den blir av så att inte höstens otur med inställda virkkurser upprepar sig.

Och så har ju Slöjdjuntan träffats igen och börjat planera för våren, så visst börjar det puttra igång. Det känns som att den lite långsamma starten börjar omvandlas till en språngbräda inför vad som komma ska under året. Och jag känner mig väldigt förväntansfull. Så även om det kommer lite sent sägr jag nu, välkommen virkåret 2016, jag är redo att sätta igång!

Hösttips! Lyssna på Virkat – en podcast och virka dig ett par hörlurar

Hösttips, virkat en podcast.

Hösttips, virkat en podcast.
Idag är det dags för ett hösttips!

Dagens hösttipset är att lyssna på podden Virkat – en podcast och att virka dina hörlurar lite mysigare. Allt som är mys på hösten känns bra. Josefine och Maria som driver podden är kanske inte så jättefrekventa med att lägga upp nya avsnitt, men de poppar upp lite då och då och jag blir lika glad varje gång. Framförallt är det en väldigt hemtrevlig podd som passar bra att lyssna på oavsett om en är ute på promenad, sitter på tunnelbanan eller gör vad du än vill göra.

Såhär presenterar de sig själva på facebook:
”Välkommen till Sveriges såvitt vi vet första, och enda, podcast om virkning! Vi som pratar är Josefin och Maria, två glada virkare.”

Dessutom tycker jag att jag alltid lär mig något, eller får tips på spännande personer eller projekt att kolla upp, och så väcks även en del idéer. Men framförallt gillar jag att den handlar om virkning och bara virkning eftersom virkningen sällan får det hela fulla fokuset. Upplever snarare att virkning ibland hamnar lite på sidan av andra handarbeten. Så heja för virkning i fokus!

Vill du piffa upp stunden när du lyssnar på Virkat – en podcast kan du alltid virka in dina hörlurar i ett härligt garn. Förutom att de känns lite mysigare, så trasslar de inte ihop sig som de annars gör i väskan. Win! på det!

Virkbeskrivning:

Garn: Jag använde Svarta Fårets garn Freja, färg nr. 299
Virknål: 4
Övrigt: Hörlurar
Virkmönster: Virka fm längs med hela sladden.

Så kura upp dig i soffan med garnet och virknålen, tänd lite ljus, drick en kopp te och börja lyssna.
P1060758

Virka på tunnelbanan

Virka på tunnelbanan.

Virka på tunnelbanan.
Att virka på tunnelbanan är ett perfekt sätt att använda den stunden på. Det är avkopplande och får en att skärma av allt som händer runtomkring och det som skulle kunna kännas som en obekväm och lite hetsig resa, känns genast behaglig och mysig.

För det mesta är det ingen som verkar bry sig nämnvärt om att det sitter någon där på sätet bredvid med garn och virknål. Men då och då händer det att en nyfiken röst undrar vad det är jag gör.

Precis det hände igår på vägen hem från jobbet. Jag anade i ögonvrån hur personen bredvid mig sneglade lite mot mitt håll innan hon nyfiket frågade vad det var jag virkade. Det öppnade upp för ett samtal mellan oss två och en tredje person som satt framför mig som också hoppade in i samtalet.

Det blev en fin liten stund som vi delade tillsammans där vi pratade om handarbete, hur kul det är, att en kanske skulle vilja hinna med mer, kunna mer, eller ha mindre ont i händer och handleder. Allt som tunnelbanan åkte vidare gick en efter en av och den sista lilla biten satt jag åter där själv med virkning och kände mig ovanligt nöjd över resan hem.

Virka vantar och mössa som värmer

Virkade vantar ligger på en parkbänk som är målad i grönt, rött och blått

 Virkade vantar ligger på en parkbänk som är målad i grönt, rött och blåttJag började virka vantar och en mössa

När jag virkar går jag på lust, det brukar innebära att jag inte virkar sådant som kanske egentligen behövs eller är bra att ha. Men så plötsligt fick jag för mig att virka vantar och mössa som värmer nu under hösten och vintern. Att det inte blivit gjort tidigare är egentligen lite av ett mysterium eftersom jag aldrig känner att jag hittar det jag letar efter i butikerna. (Du som följer bloggen har redan sett en glimt av vantarna i mitt förra inlägg.)

Vantarna blev en härlig mix av olika färger om vartannat. Det var så himlar härligt att se hur de växte fram. Men det absolut bästa med dem är att de är små och passar mina händer. Förstora vantar är ett elände… Däremot skulle jag nog använda en mindre virknål om jag skulle virka dem igen. Använde storlek 7 som är rekommenderat till Molly garn som jag använde. Det är den rekommenderade storleken till garnet, men upplever att det blev lite för glest mellan maskorna. Närbild på virkade vantar i flera olika färger
Mössan var till en början bara svart. Det gjorde att den kändes lite tom tyckte jag. Det ordnades till med lite korsstygn, så var mössan prydd med ett kvinnotecken. Lite vandrande vardagsaktivism kan behövas just nu när så mycket oro och hat florerar runt i vårt samhälle. Nu kanske mössan kan värma någon annan som ser den. Vet i alla fall att jag skulle bli glad över om jag såg någon på till exempel tunnelbanan med en liknande mössa.Den svarta virkade mössan sitter på ett huvud i frigolit. Huvudet står på en turkos pall mot en lila vägg.

Material:

Vantar:
Garn: Molly garn
Virknål: 7
Mönster: eget

Mössa:
Garn: Easy Knit
Virknål: 10
Mönster Eget
Övrigt: Nål för broderi

Kvinnotecknet i korstygn med lila garn på den svarta virkade mössan Den lila toffsen på den virkade mössan

Pilligt att virka ett flerfärgsvirkat örhänge

Ett flerfärgsvirkat örhänge i oval form i färgerna gult, grönt och rosa. Örhänget ligger på en rosa virkad duk bredivd ett rosarie och en porslinsros.

Ett flerfärgsvirkat örhänge i oval form i färgerna gult, grönt och rosa. Örhänget ligger på en rosa virkad duk bredivd ett rosarie och en porslinsros.Att virka ett flerfärgsvirkat örhänge…

… är pilligt, mycket knepigare än vad en först kan tro.

För ett tag sedan fick jag ett örhänge som blivit över från min kompis Lina. Örhänget var inte särskilt spännande i sig, men vi tänkte att det kanske gick att göra något roligt av det. Såklart blev det liggandes ett litet tag tills jag kom på att jag skulle försöka med flerfärgsvirkning. Det visade sig vara rätt svårt eftersom örhänget bestod av en oval ring som jag ville följa i formen.

Men jag kämpade på där i soffan och lyckades få ihop ett mönster till slut. Det fanns inte någon speciell plan för hur mönstret skulle bli när jag började virka, utan löste sig allteftersom när jag märkte hur många maskor som fick plats.

Örhänget blev klart och jag gillar det, men det passar Lina ännu bättre så hon fick tillbaka det när jag var klar. Hellre det än att det blir liggandes hemma hos mig utan att användas.

Material:

Garn: bommullsgarn, restgarn
Virknål: 2,5
Mönster: eget och improvicerat
Övrigt: ett örhänge

Ett flerfärgsvirkat örhänge som är halvfärdigt. Örhänget ligger ovanpå ett rutat block med olika mönsterförslag målade på. Ovanpå örhänget ligger en virknål.

 

Jag har träffat Garntanten

Jag har träffat Garntanten

DSC_2891
Det är märkligt ändå hur saker som händer i ens liv inte bara kan ses som en slump. Ibland kan det inte vara annat än meningen att en ska springa på en person precis just när det händer… Som till exempel det här med att jag har träffat Garntanten. I våras när jag vara med och arrangerade Kreativ Marknad, kom hon fram till mig, och visade sig vara en person som är väldigt generös med sin tid, kunskap och sitt garn.

I många, många år har hon bland annat jobbat med att ta fram och sälja stick- och virkmönster. Hon kom fram till mig på marknaden och började prata om mitt virkande och vad hon själv gjort och fortfarande gör. Det slutade med att jag några veckor senare fick komma hem till henne och efter en fin stund där med uppmuntrande ord kring det jag virkar och möjligheterna som faktiskt kommer med det, gick jag hem med en spirande tanke om att ”kanske ändå…” och en gigantisk kartong med garn (jag som trodde jag skulle få med mig några nystan som skulle rymmas i min tygkasse).
IMG_20151022_145100
Innan jag träffade Garntanten hade jag inte skrivit ner några mönster, utan mest funderat på att jag kanske borde börja försöka. Efter att vi setts var jag besluten om att börja lära mig. Fast det var och är inte helt enkelt. Visst, jag kan titta på andras mönster för att se hur de har skrivit, men ibland känner jag att det inte är tillräckligt. Det finns alltid något en missar på det viset. Tips, tankar och erfarenhet kring hur en ska tänka syns inte alltid på det nedskrivna mönstret, utan det finns bara hos den med kunskapen, och det är också det jag vill åt för att lära mig. När jag frågat runt på olika forum är det ingen som hört talas om att det skulle finnas någon skriva-mönster-kurs, eller ens en tips-sida…

I takt med att jag börjat funderat på att utveckla Virka dygnet runt har jag också funderat på om virkbeskrivningar kan bli en del av det och då också tänkt att jag borde höra av mig till Garntanten med alla mina frågor. Men det så lätt att skylla på tidsbristen, att en jobbar heltid, att barnet ska hämtas på förskolan att vardagen pockar på sin uppmärksamhet och allt som följer med den. Men jag vet inte om det alltid är rätt att skylla på det, jag tror snarare att det är rädslan för det ovissa som använder vardagen som strategi för att slippa våga. Och jag har ju en partner som stöttar och som delar föräldraskapet med mig, så jag behöver inte vara hemma varje kväll… Utrymmet för möjligheter finns.
DSC_2877
Efter att ha tänkt några varv på att jag borde, har jag de senaste dagarna kommit fram till att: det är ju bara att ringa, höra av mig och fråga om jag får komma tillbaka på besök, särskilt som att Garntanten själv påtalade flera gånger att jag var varmt välkommen tillbaka när jag än ville.

Så, de senaste två, tre dagarna har jag alltså gått och tänkt att det bara är att ringa, och just då springer vi på varandra! Jag kan inte annat än se det som ett tecken på att det är en av de vägar jag har framför mig att gå. Ett tecken på att jag ska lära mig skriva mönster, ordentligt, och också som ett tecken på att det jag nu går och drömmer om kan bli verklighet. Och i detta finns Garntanten som är villig att lära mig, som blev glad över att vi sprang på varandra och som säger att hon tänkt mycket på mig och undrar om jag haft användning för garnerna jag fick, samtidigt som hon beundrade mina virkade vantar.

Slump eller förutbestämt, inte vet jag… men i alldeles rätt tid. Tänk ändå, så himla fantastiskt och vilken möjlighet som bara har dykt upp. Nu gäller det att hålla fast i den.
DSC_2882