Förra veckan ringde jag äntligen garntanten och idag promenerade jag hem till henne, i solskenet för fika och prat om virkmönster. Två timmar senare promenerade jag därifrån med väskan full med garn och fylld med ny inspiration.
Det är verkligen fantastiskt med människor som vill dela med sig av sin kunskap och erfarenheter, för att de vill och själva tycker att det är kul och ger av sin tid. För mig är det ovärderligt och en extra kick för självförtroendet.
Måndag igen, och jag ser tillbaka på förra veckan och hur den var maxad med virkinspiration. Den var intensiv, men också spännande, inspirerande och fylld med nya kunskaper.
I onsdags var det andra träffen på den virkkurs jag går just nu, på Garnverket och som hålls av Maria Gullberg. Det är fantastiskt att för några timmar sitta samlad med andra virkentusiaster och ett virkproffs som lärare. Tyvärr var jag alldeless för trött för att lyckas virka. Vet inte om du också har upplevt den där känslan av att vara så trött att du inte kan läsa och förstå ett virkmönster? Det hände mig i onsdags, men kvällen var ändå fin och lärorik och fylld med samtal, om virkning. :)
Torsdagen började sen med en fika och samtal om gerillaslöjd med Frida Arnqvist Engström, som skrivit boken Gerillaslöjd. Den fikan slutade med att vi startade facebook-gruppen Gerillaslöjdare Unite för att samla gerillaslöjdare runt om i landet. Gruppen är redan fantastiskt inspirerande och vi hoppas på att samarbeten och nätverkande kan starta där.
Samma torsdag avslutades med en föreläsning om ”Bland maskor i stickat och virkat”. Såklart handlade det mesta om stickning. Men lite fanns att lära också om virkning, även om jag önskar att det fanns mer. Jag vill lära mig, historia, tekniker och allt och hoppas på att kunna bygga på mina kunskaper allteftersom.
Som om det inte var tillräckligt förra veckan, drog jag och Annika, c/o Winterros, iväg på Syfestivalen. Jag höll budgeten, men lyckades ändå komma hem med ett rejält lass med garner och flera nya virkböcker.
Mitt i allt detta, hann jag även med att (äntligen) ringar Garntanten, så vi ska ses i veckan. Längtar till dess, och ser fram emot att få nörda ner mig i konsten att skriva virkmönster. Nördighet när den är som bäst. ;)
Den där lugna starten på året jag skrev om tidigare, verkar ha vänt och kommit igång ordentligt nu. Det är som att min jakt på inspiration hamnat i en slukarfas. Fortsättning följer…
Igår träffades jag och Frida Arnqvist Engström (som skrivit boken Gerillaslöjd) över en fika och pratade om gerillaslöjd. Ett resultat av den träffen blev den nya facebook-gruppen Gerillaslöjdare Unite där vi hoppas kunna samla gerillaslöjdare som vill träffas och byta erfarenheter, idéer och peppa varandra.
I bekskriningen till gruppen står det:
Gerillaslöjdare unite är för alla oss som tycker om att sätta upp gerillaslöjd eller som vill börja. Det är ett forum för kontaktskapande, inspiration och gemensamma aktioner.
Vi ser att det puttrar en rörelse av gerillaslöjdare runt om i landet. Här kan vi samlas för att inspirera varandra, dela erfarenheter och hitta ”partners in crime” när vi inte riktigt känner att vi vill bege oss ut själva.
Välkomna!!
Frida Arnqvist Engström – författare till boken Gerillaslöjd
Maria Yvell – Virka Dygnet Runt
Så alla gerillaslöjdare runtom i landet, VÄLKOMNA till Gerillaslöjdare Unite!
Ni hittar gruppen via länken: https://www.facebook.com/groups/gerillaslojdare/
Igår var Lina hemma hos oss. Så plötsligt när vi hänger där i soffan och slöar framför tv:n börjar Lina prata om att det vore snyggt med virkade ringar. En stund senare satt två stycken på hennes fingrar. Enjoy!
Jag blev helt hooked på idéen med virkade ringar (och Lina också) och nu vill jag bara fortsätta. Idéerna på vad en skulle kunna virka för ringar bara poppar upp och brottas om utrymmet med redan tidigare virkidéer. Så vi får se, om det blir fler ringar, eller om Lina blir den unika bäraren av ringar designade av Virka Dygnet Runt :)
Vilken dag! Något av det bästa i livet är vänner som är viktiga för en. Idag har jag spenderat hela dagen med en sådan vän. Lina och jag har haft lyxen att kunna driva runt en hel dag och fyllt den med fika, museibesök, samtal, planerande av samarbeten och promenerande i solen.
Fantastiska Lina! Det är bra makalöst med en vän som tror på alla ens drömmar, som peppar, uppmuntrar och våndas tillsammans med en. Vi har gjort och upplevt mycket tillsammans, och har mycket kvar att göra. Tillsammans är vi nyfikna och lekfulla och ute på äventyr.
Fantastiskt nog så tog vi oss till utställningen Utopian Bodies. Vilken visuell upplevelse det var att passera genom rum efter rum fyllda av kläder i olika former, färger och material och till det väcks frågor och inspiration i en som bara flödar över. Det var nästan svårt att veta hur jag skulle (och fortfarande ska) hantera allt. Både Lina och jag drogs så väldigt tydligt till färger, och vi känner nog båda att det finns en sådan stor avsaknad av färg runt om oss i samhället. Rentav en rädsla för färg, som vi båda ställer oss oförstående till eftersom vi själva dras till färger och inspireras och får energi av färger.
Förutom färgerna drogs jag också till det som var gjort av garn. Det var så frustrerande att inte kunna känna på kläderna framför en. Rent intellektuellt fattar jag att det inte skulle funka om alla besökare kände på alla kläder, men rent känslomässigt ville jag bara slänga mig in och känna på material och former.
Vi fotade som tokar båda två, men jag har sållat bland mina bilder och plockat ut några av dem här med fokus på just garn.
Tyvärr var det sista dagen på utställningen idag. Annars hade jag sagt åt varendaste en att gå dit.
Ryota och Chiaki Murakami
Walter Van Beirendonck
Sandra Backlund
Ryohei Kawanishi
De flesta som kommer till Juntan tecknar och är intresserade av graffiti, men i söndags var vi faktistk tre stycken som satt och virkade. Kanske blir vi ännu fler vid nästa träff som istället vill hålla på med garngraffiti. Oavsett är det fantastiskt att en gång i månaden få hänga med andra brudar, queers och transpersoner som vill skapa och vara kreativa ihop.
Vill du se fler bilder från Juntan som var i november kan du läsa inlägget Juntan! Vilket place!
Hoppas vi ses i februari!
Månadens bild, topp 3 på mitt instagramkonto @virkadygnetrunt är av lite blandad karaktär, men har ändå det färgglada gemensamt. Och ska jag beskriva månaden med en färg, utifrån bilderna på Instagram, så får det bli rosa, rosa och återigen rosa. Vilket känns som en skön kontrast till mörkret som fortfarande hänger kvar ute.
Jag känner på samma vis, tyvärr vet jag inte vem personen i fråga är. Någon som vet?
En av de roligaste tårtorna jag gjort. Vill du också baka tårtan kan du läsa inlägget: En tårta för alla garnälskare
Det här är bilden som flest gillat på @virkadygnetrunt. Början på ett par flerfärgsvirkade tights, som växer fram varv efter varv.
Igår tog jag mig till Mariatortget på söder här i Stockholm, eftersom jag var väldigt nyfiken på att se den gerillaslöjd som Ariadnes döttrar har satt upp där. När jag kom dit möttes jag av en gigantisk utställning av blandade tekniker som vävning, virkning och broderier kombinerat med citat, som klädde flera av träden, statyer och gatlyktor. Fantastiskt! Särskilt blir det en härlig kontrast just nu till den gråa årstiden med alla färger, garner och textilier. I en intervju i tidningen Mitt i berättar Ariadnes döttrar om anledningen till att de klätt hela Mariatorget.
Dels för att det är så roligt. Men också för att synliggöra kvinnors konst. Det började med att vi fick tag i en bok som handlar om gerillaslöjd, och efter att vi läst den kände vi att det här är något som vi också vill göra, säger.
Så otroligt mäktigt och inspirerande var det att gå runt bland allt som var uppsatt, har du möjlighet att ta dig dit tycker jag absolut att du ska göra det. Dra bara inte ut på tiden, en vet aldrig hur länge gerillaslöjden får hänga kvar.
På väg till jobbet idag passade jag på att sätta upp lite garngraffiti. Några virkade ögon fick sin plats på gallret nere på Skarpnäcks tunnelbanestation. Har så många gånger tänkt att mönstret av gallret ser ut som ett hav av ögon som ser ut över alla som passerar här varje dag.
Dessutom känner jag att att vi behöver påminnas om att våga se oss omkring för att se vad som händer med medmänniskor runtomkring. Vi måste våga se hur orättvisor mellan människor ökar, och att vi behandlas olika och har olika förutsättningar att påverka våra liv. Orättvisorna växer, och det är aldrig okej!
Dags att börja pryda gallret, varje gång det är dags att sätta upp garngraffiti sprider sig en förväntansfull nervositet.
Skitigt galler, blir skitiga händer.
Dags att dra vidare. Det känns alltid lite motigt att lämna garngraffitin när en väl satt upp det. Lite som en blandning av seprataionsångest från arbetet jag jobbat med ett tag och tomhet över att det som planerats är genomfört. Tur då att nya idéer väntar på sin tur :)
Nu är det bara att vänta och se hur länga de virkade ögonen får sitta kvar. Kanske städas de bort redan under dagen, eller så plockar någon med sig något öga. Det vet en aldrig…
Igår bjöd jag hem några vänner på tårtkalas och en tårta för alla garnälskare. Inuti fanns en smarrig chokladbotten fylld med hallonfrosting och utanpå ett rosa marsipanlock.
Men det var själva dekorationen som var det riktigt rolig att göra. När tårtan var klar la jag en virkad duk ovanpå och strödde sen florsocker över. När jag sen lyfta bort duken blev det ett helt fantastiskt mönster ovanpå tårtan. Den sista touchen kom ifrån två garnnystan jag gjort utav sockerpasta. Nördigt värre ;)
Vill du göra samma tårta så hittar du recepten och beskrivningar här:
Förutom det så behöver du:
Lycka till!
Kontakt: virka@virkadygnetrunt.se
Copyright Maria Yvell/Virka dygnet runt
