För en vecka sen kom det ett mail till mig på Facebook från en person som undrade om vi kunde ses för ett samtal om gerillaslöjd och garngraffiti inför en uppsats i etnologi. Och idag sågs vi. Vi köpte med oss varsin kopp kaffe och kopp te och slog oss ner i solen under just det träd som slöjdjuntan prydde till 8e mars.

Det blev ett fint möte, som blev extra bra av att känna att våren är påväg och samtidigt få prata om något av det roligaste jag vet. Samtalet fokuserade kanske inte helt och enbart på gerillaslöjd och garngraffiti utan också på skapande, kunskap om sitt hantverk, lust och vikten av att hitta det som är viktigt.

Jag ser fram emot att läsa uppsatsen när den är färdig, dels för att se vad som kommer fram i den, men så är jag också nyfiken på vad alla ni andra gerillaslöjdare där ute har att berätta.

Men det som också är spännande med samtal som det idag, är att jag hör mig själv formulera mig och på så vis också blir tydligare inför mig själv. Tankar snurrar så ofta runt i ens huvud utan att de kanske konkret formuleras. Men när de väl formas till ord för mig är det som att tankarna faller på plats. Det är som att tankarna gör en loop utanför en själv och låter en lyssna och ta in tankarna igen, men nu lite tydligare.

Så tack för det fina samtalet idag!