Från och med idag, den 20 juli 2016, börjar Sveriges nya asyllag att gälla. En lag som innebär att Sverige från och med idag för en av Europas tuffaste flyktingpolitik och därmed har lagt sig på EU:s miniminivå.
Vissa hänvisar till att lagen ”bara” gäller i tre år. Men tre år är en väldigt lång tid. Själv kan jag bara jämföra med vad som hänt mig under de senaste åren. I september är det nämligen tre år sedan jag blev förälder.
Det luriga med lagar är att de så småningom normaliseras och blir en del av hur vi ser på varandra och påverkar hur samhället utvecklas. När det kommer till lagar som är till för att stärka mänskliga rättigheter och förbättra livsvillkor för människor kan det vara en fantastisk bieffekt.
Men när det kommer till lagar som begränsar, försvårar och förstör för människor. Lagar som separerar människor och tar bort sådant som borde vara en rättighet, möjligheten till en trygg framtid. Då är det farligt när det normaliseras och smyger sig in i våra tankar och våra samtal, när det byggs upp osynliga murar mellan oss och dem.
Tre år är en lång tid, närmare bestämt 1095 dagar. För att inte tillåta lagen att normaliseras hos mig och för att varje dag påminna mig om lagen och dess konsekvenser, kommer jag varje dag fram till den 19 juli 2019 att virka en mormorsruta. Det blir 1095 mormorsrutor som tillsammans blir en stor, värmande filt. För mig symboliserar också filten trygghet och ett värmande och välkomnande hem. Något jag önskar alla.
Första rutan fick bli en mormorsruta med ett hjärta eftersom kärleken och medmänskligheten är det som borde råda och vara avgörande för hur vi ser på varandra och länken som får oss att vilja hjälpa varandra.
