Ja, hur omöjligt kan det vara att gå en kurs i virkning egentligen? Den här hösten har jag känt mig något otursförföljd när det gäller kurser och utbildningar…
Det började med en anmälan till en kurs i Fri virkning hos Medborgarskolan i Stockholm som skulle gå i oktober. Jag blev så oerhört glad över att hitta en virkkurs som inte enbart handlade om att virka blommor eller mormorsrutor (inget ont om dessa kurser, men jag ville prova något annat) så jag anmälde mig på stört eftersom jag letat rätt så länge efter något liknande.
Men när datumet närmade sig fick jag vet att virkkursen var inställd på grund av för få anmälda deltagare. Det behövdes 3 anmälda personer för att kursen skulle bli av. Hur omöjligt ska det vara att 3! personer i Stockholm vill gå samma kurs i Fri virkning?
Jaja… det fanns ett till tillfälle nu i slutet på november så jag anmälde mig till den med förhoppningen att fler skulle anmäla sig. Men icke, i fredags kom det ett sms som meddelade att kursen åter var inställd. Även den här gången på grund av för få anmälda. Tydligen ska de försöka köra virkkursen igen till våren, så håll tummarna för att jag kan då och att fler anmäler sig.
Så dök det upp en virkkurs hos Sensus med Maria Gullberg som skulle gått i november. Gissa om jag blev glad när jag fick reda på det. Anmälde mig även den här gången så snabbt det bara gick. Tyvärr blev den kursen också inställd, men på grund av sjukdom och det kan man aldrig göra något åt.
Förutom kurser i virkning har jag försökt att leta runt efter andra spännande kurser som handlar om slöjd och handarbete kopplat till samhälle och offentlig miljöer. Så hittade jag en kurs som heter just ”Slöjden i samhället”. Lycka! Tyvärr insåg jag när jag läste igenom behörighetskraven att jag inte skulle komma in på kursen, men sökte ändå. Tänkte att en kan ju alltid försöka… Så kom beskedet från antagningen: OBEHÖRIG. Jag saknar lärarexamen. Visst var jag förbered, men det kändes ändå så himla tråkigt att inte kunna ta del av en kurs som skulle passat mig perfekt.
Så, jag kan ändå inte låta bli att fundera över det här med att det var så få anmälda till kursen i Fri virkning. Vi är ju trots allt väldigt många som virkar, finns det ingen annan som vill gå kurs? För mig handlar det så mycket om att få träffa andra som också älskar virkning och att kunna få ta del av någon annans kunskap. Visst, jag kan sitta hemma och leta upp mönster, tips och idéer men det är ändå något speciellt att kunna sitta tillsammans, prata, ställa frågor och känna att det alltid finns något nytt att lära.
Igår lyckades jag äntligen att ta mig till Juntan. Och vilket ställe det var, ett tryggt place där det igår var runt 40 stycken brudar, transpersoner och queers som gillar gatukonst och graffiti. Separatistiska rum är och kommer alltid att vara en väg för att kunna ta plats och utrymme i sammanhang, som till exempel domineras av män. Det blir en sådan kraft i att mötas och peppa varandra, att låta varandra finnas i rummet för att utveckla det en tycker om att göra, vilket i sin tur leder till att fler och fler vågar ta för sig och börja med gatukonst och graffiti. Men framförallt så är det ”kul att göra nåt tillsammans” som en av de som var med igår skrev. Det var verkligen fint, och jag är glad att jag äntligen kunde komma dit. All cred till er som arrar!
