1095 dagar med mormorsrutor som motstånd

Så blev filten klar till slut, tre år gick och det blev den 19 juli 2019… 1095 dagar har passerat. 20 juli 2016 började den ”tillfälliga” asyllagen att gälla och har sedan dess påverkat alltför många människors liv och livsvillkor. I och med lagens införskaffande blev livet än mer orättvist för många. Trots det togs beslutet om att lagen fortsatt ska gälla ytterligare några år.

En ny lag påverkar ett helt samhälle. Det påverkar hur vi tänker om, och ser på saker och ting och våra medmänniskor. På så vis är lagar som stärker marginaliserade gruppers rättigheter bra, för det påverkar samhället successivt i en utpekad riktning där vi ser varandra som medmänniskor. Den här förändringen hur vi ser på varandra sker också när lagar som begränsar mänskliga rättigheter instiftas, som den ”tillfälliga” asyllagen, men då i en riktning som gör att vi vänder oss från varandra.

Jag kunde, och kan fortfarande inte, se på den här lagen som något annat än att den delar upp människor. Genom de olika förutsättningar lagen ger människor, beroende av om man berörs av lagen eller inte, påverkar också hur vi ser på varandra. Vi och dem förstärks.

När beslutet om lagen togs ville jag inte följa med i denna kollektiva tankeförskjutning som den skulle medföra. Samtidigt stod det också klart för mig att det här är en lag som inte på något sätt kommer att påverka mitt liv. Vill jag, kan jag ställe mig helt utanför det som pågår och fortsätta min vardag som att ingenting hänt. Det här ville jag inte ställa upp på. Så, för att hålla tanken skärpt, och inte glömma bort, bestämde jag mig för att virka en mormorsruta för varje dag, under de tre år, som den ”tillfälliga” asyllagen skulle gälla.

Filten är nu klar och består av sammanlagt 1333 mormorsrutor eftersom lagen även gällde retroaktivt från och med 25 november 2015. De dagarna behövde också räknas in och där skickade jag ut en fråga om hjälp med att virka dessa rutor och fick ett fantastiskt gensvar.

Filtens mått blev till slut:
Höjd 340 cm
Bredd 255 cm

Många har undrat vad som ska hända med filten när den är klar. Svaret på den frågan är att jag inte vet. Det som var viktigt med filten var själva processen och görandet, att virka mormorsrutorna och hålla fast vid tanken och inte låta den förskjutas. Men visst vore det fint om filten fick ett fortsatt liv på något sätt, särskilt som att lagen har förlängts.

Efter tre år är jag än mer övertygad om att lagar som Sveriges asyllag hotar mänskliga rättigheter. Det är en lag som bidrar till att skapa rädsla istället för medmänsklighet. Det är en lag som gör skillnad på människor. Samtidigt är min stora övertygelse att människor vill finnas där för varandra. Men det finns en ängslighet och osäkerhet om hur vi ska närma oss varandra. Tänk om Sverige stiftat lagar som hjälpte människor att mötas och vågade stå upp för mänskliga rättigheter istället för att anpassa sig efter det som pågår runt om i Europa…

Stort tack till er som följt filten under alla dessa år,
och framförallt ett jättestort tack till er som varit med och virkat mormorsrutor! <3

Tack till:

Birgitta, Yvonne, Anita, Jasmine, Jessica, Anna, Inger, Sara, Kari, Elin, Lovisa, Helena, Kristina, Lynn, Karin, Lotti, Jessica, Anna, Ellen, Gerd, Eira, Ronja, Ewa, Silke, Lisa, Work trough Craft, Rebecka, Ulrika, Linda, Åsa, Lisbet, Andrietta, Sara, Ferial, Marie, Jenny, Sara, Ulrika, Erika, Julia, Marie-Louise, Christina, Loella, Linnea, Sanna, Tuula, Theresa, Louise, Mitra och Irena.